Rei x 2 (Del 4)

Hamasaki Rei:

Ända sedan där kalla höstnatten hade jag varit plågsamt medveten om varje rörelse och varje ord Rei-chan gjorde och sade. Det blev inte bättre av att han hade tagit för vana att krypa ner i min säng varje gång han tyckte att det blev för kallt på golvet. Han väntade alltid tills jag hade krupit ner själv innan han följde efter. Det hade redan gått två månader sedan han flyttade in, han hade gjort sig hemmastad utan större åthävor och gjorde inte så stort besvär av saker så han var allmänt accepterad. Han satt på golvet och fyllde i hemuppgifterna, med koncentrerad min läste han vad som stod och skrev i ett troligt svar. Jag satt på golvet nedanför sängen med en bok i knät, min koncentration hade försvunnit för ett bra tag sedan och nu satt jag och iakttog honom. Det pirrade i kroppen på mig när han fundersamt satte pennan mot läpparna. Jag skakade lite på mig för att försöka skingra tankarna, rörelsen drog till sig hans blick.
”Vad gör du, Rei?” frågade han och lade huvudet på sned. Jag rykte på axlarna lite intetsägande.
”Jag ryste till bara,” svarade jag, Rei-chan höjde frågande på ögonbrynet för att sedan återgå till sina böcker. En hårslinga föll och lade sig längs med hans kind. På ett mycket subtilt sätt markerade den hans kindben, jag undertryckte en plötslig lust att gå fram och försiktigt stryka den bakåt. Jag ruskade på mig och skällde tyst ut min knäppa kropp. Allt medan mina ögon följde hans händers nätta rörelser.

En svag doft av tvål svepte in i rummet när han klev in genom dörren. Jag satt på sängkanten och försökte läsa en engelsk dialog.  En skugga föll över texten, jag såg upp bara för att upptäcka att Rei-chan stod precis framför mig. Han var insvept i en vit badrock och höll på att torka håret med en handduk. Blonda slingor klibbade sig fast längs med hans hals och ansikte, en ensam droppe rann nedför hans hals, längs med nyckelbenet ned mot bröstet. Jag kände hur andan fastnade i halsen.
”Vad gör du?” frågade han nyfiket och såg förvånat på boken som slog i golvet. Ögonblicket senare hade jag slagit armarna om honom och tryckte honom intill mig samtidigt som jag borrade in näsan mot honom. ”Rei?”
Plötsligt kunde jag inte kontrollera mig längre.

Kanagi Rei:

Jag landade på tatamigolvet med en dov smäll och hans tyngd över mig. Hans läppar pressade mot mina. Jag spärrade förvånat upp ögonen. När han lyfte huvudet lite öppnade jag munnen för att säga något, istället kände jag hans tunga glida in emellan mina läppar och in i min mun. Kyssen var varm, det fanns en hunger bakom den som både skrämde mig och fascinerade mig. Rei fortsatte att kyssa mig med samma hungriga kyssar, jag kände hur hans andning blev tung och varm. En hetta spreds sig genom min egen kropp, utan att kämpa emot lät jag mig bli kysst gång på gång. Hans hand gled över min kind, min hals, den sökte sig långsamt nedför bröstet och innanför badrocken. Den gled isär, jag kunde känna hans hand mot min mage medan den långsamt rörde sig neråt. Ju längre ner den kom, desto påtagligare kände jag en skillnad i temperaturen mellan hans hand och min hud. Hans hand kändes iskall mot min glödheta hud.
En krasch fick oss att tvärt hejda oss, det var en piga som hade kommit med förfriskningar och tappat brickan i förskräckelse över vad hon hade råkat kliva rätt in i. Rei spände blicken på henne men rörde sig inte, trots att han låg på golvet (på mig…) och hon stod upp lyckades han ändå behålla pondus.
”Har du inte blivit informerad om att du alltid ska knaka innan du kommer in i de privata rummen?” frågade han kallt. Pigan stannade inte ens för att plocka upp skärvorna och brickan utan flydde ut ur rummet, hon stängde dörren efter sig med en smäll. Hennes springande steg försvann bortåt i korridoren.
”Rei,” sade jag med hes stämma.
”Det är ingen fara,” sade han. ”Du kommer ihåg traditionen?” Han kysste mig, en märkligt prövande kyss efter de heta som vi nyss utbytt. Kyssarna nu var smekande och fjäderlätta. De fick min puls att slå snabbare än vad den någonsin gjort förut, min andning blev tung medan han placerade lätta, smekande kyssar i mina mungipor, tinningarna och längs med halsen. När han kysste mig lätt på min underläpp slog jag armarna om hans hals och pressade ner hans läppar på mina. Jag tryckte prövande tungan mot hans läppar och han öppnade dem. Vi pressade ner våra tungor i varandras halsar, jag hade ett fast tag om hans huvud, jag lät honom inte röra sig en tum. Vi flämtade efter andan varje gång vi separerade våra läppar, bara för att ögonblicket därefter pressa dem mot varandra igen. En tunn linje av saliv rann från min ena mungipa, ner längs kinden och halsen.
Plötsligt kände jag hans hand, jag gav ifrån mig ett högt stönande när han slöt handen om mitt kön. Han förde handen upp och ner i bestämda drag. Jag stönade högt och andades i stötar för varje rörelse han gjorde. Mitt huvud låg på hans andra arm medan han kysste min hals och nacke, ibland kunde jag känna hans tunga vidröra min hud. Hela tiden rörde han handen bestämt i medvetna strykningar på mitt kön. Han satte tummen toppen och tryckte försiktigt till, lite i taget ökade han trycket innan han lät tummen stryka längs undersidan. Jag klamrade mig fast vid honom, grävde in mina händer i hans kläder, jag gnydde och stönade om vart annat. Rei drog några sista bestämda drag. Jag kände hur jag började darra i hela kroppen, en darrning som började i nacken och fortbildade sig till mitt skrev. Med ett halvt gny, halvt tjut exploderade jag. En halvt bekant väta landade på min mage.
Jag flämtade andfått och kände mig plötsligt fullkomligt matt. Han kysste mig på pannan och tryckte mig intill sig. Omfamning var både ömsint och desperat. Mina armar låg kraftlös längs med mina sidor, jag orkade inte lyfta dem för att besvara omfamning. Reis röst hördes i mitt öra, han talade inte högt men innerligt. Jag slöt ögonen och lyssnade på orden han upprepade gång på gång. Varje gång sände de en varm känsla genom min kropp.
”Jag älskar dig, Rei-chan,” sade han lågt. ”Jag älskar dig.”

Fortsättning följer…